P försvann nääästan lika fort som han kom hem. Nu är han och möter M på någon pub/krog och jag vet inte hur mycket jag kan slå vad om att jag kommer få sitta själv ändå fram till sent ikväll just för att han fastnar bland ölen. Den som lever får se. När han sa att han skulle gå så var det bara att sitta snällt kvar i soffan och hoppas att han kommer tillbaka snart så vi kan göra pannkakor. Det är något jag har längtat efter hela dagen om inte längre.