Idag går jag på reserven, dom få reserv-krafter jag har kvar.
Igår va vi på kalas och med mycket och mycket nya intryck resulterade i vår första jobbiga natt med lilla Alva. Hon kom aldrig till ro utan låg bara och halvsov och gnällde.

Nu ligger hon och sover gott på mitt bröst, vilket hon lär göra mesta dels av denna dag. Mammas lilla groda.

Hej bloggen!
Idag har jag och min lilla familj varit ute på en riktig långpromenad i det fina vårvädret.
Det var helt underbart och man borde nästan gå ut igen. Känns dumt
att sitta inne när det är sånt här väder men jag ska snart börja tvätta. Roligt lördagsgöra!

Ett träd som man klätt i speglar

Mina två älsklingar

Med solen i ögonen

Det kanske låter klyschigt men kärleken till sitt barn är oändlig.
Sen den 4e februari, 21.53 befinner sig mitt hjärta utanför kroppen.
Som den känsliga människa jag blivit ligger jag och gråter av lycka på nätterna. 
När mina två älsklingar sover som mest fridfullt brister det för mig.
Jag kan inte beskriva den lycka jag känner, ett enda STORT lyckorus.

Jag är så lycklig över att vi just fått denna lilla tjej till vår familj.
Att allt gick bra, att vi är friska.
Det slit och den smärta jag fick utstå för att få Alva var det värt.
Jag skulle kunna göra om det tusen gånger om!
Mamma älskar dig mer än du någonsin kan förstå!
♥

Idag börjar vi dagen med massa mys!
Detta är något vi gör nästan varje dag och jag älskar det. Mitt liv är u.n.d.e.r.b.a.r.t.
Min lilla skatt ligger i min famn inlindad i en filt och bara förgyller min tillvaro.

Sitter i soffan och kikar på Alva när hon ligger och pratar med
Laban och Labolina som hänger i babygymmet.
Hon verkar gilla det skarpt.

Vi har haft Pierres bror här och hans familj här som sagt. Deras son fattades tyvärr
på grund av att han håller till i Canada. Jag är avis.
Av sin farbror Morgan, 'tant' Eva (hon är dock ingen tant, haha) och kusin Towe fick
Alva en superfin overall från Kappahl och deras märke Newbie som jag älskar!
Hon fick också strumpor och en snuttefilt från samma märke.
Deras kläder är så fina och jag hoppas att Alva inte växer för fort då deras kläder bara finns
upp till storlek 68.

Alva tackar så mycket för alla presenter!
Färgen på overallen gör sig inte rättvis på denna bild då den inte är så ljus utan
mer gammelrosa. Superfin!

Sitter för tillfället och väntar på dagens besök som består av Pierres bror, hans fru och dotter. Kaffet är snart klart, kakorna är framplockade så dom är välkomna!

Så här kul har Alva i sitt nya gym!

Lilla Alva myser i sin vagn ♥

God förmiddag! ♥
Inatt har det varit ett väldigt oväder utanför mitt fönster. Jag var jättearg
för det då jag är sugen på att gå en långpromenad så jag kunde inte blivit gladare när
jag vaknade till strålande sol utanför sovrumsfönstret.

Alva har precis vaknat så nu ligger hon bredvid mig i soffan medan jag bloggar.
Jag ska äta upp min gröt innan jag börjar klä på henne och laddar upp inför promenaden.

En bild på min sovande ängel från i morse ♥


Vad gör ni idag?
Har ni lika fint väder som oss?

Amningskudde från mormor och morfar

Två bodys och ett par byxor från mormor och morfar

Skallra från mormor och morfar

Hängsmycke med februaristen från Alvas kusiner, moster och Ola

Klänning och byxor från kusinerna, moster och Ola

Snuttefilt från grannarna Gunnel och Kjell

Tre bodys från Gunnel och Kjell

Body, byxor och strumpor från grannarna Sara, Anders, Emma och Karl

Nu sover min skatt men jag ska bjuda på en bild när hon inviger gymmet. Det ska bli superkul att se hur hon reagerar på alla hängande ting då hon blivit mer fokuserad med blicken.

Tack för alla fina presenter återigen!

Hej bloggen!
Jag och Alva har haft fullt upp hela morgonen. Pierre var uppe tidigt imorse för att gå iväg till jobbet för första gången sedann vår dotter kom. Det märktes väldigt tydligt hur mycket det tog emot att gå utanför dörren vid 06.30. Jag ammade och efter det somnade vi om och sov till klockan var 09.15.
Alva var supertrött så hon fick lite mat ännu en gång, somnade om och lät mig bli klar. Jag hann duscha, föna håret, sminka mig och plocka lite här hemma innan hon vaknade och ville ha min uppmärksamhet.

Nu har vi kommit hem och satt oss till rätta i soffan efter att ha varit på ett besök hos Rigmor på BVC.
Alva växer så det knakar. 16 dagar gammal väger hon nu 3920 gram. Det går för fort!

Min lilla groda var trött efter besöket och har nu somnat på mitt bröst.
♥

Hej fina ni! 
Nu har jag och min lilla familj just kommit innanför dörren efter vår första ordentliga barnvagnspromenad.
Alva ligger och kikar och undrar vad jag gör. Nästan så jag inte kan slita mig från att titta på henne.
Jag är helt såld på min dotter.
Mamma älskar dig, Alva Alicia Lindstam ♥

Allt började den 3 februari på förmiddagen. Jag kände att jag började få lite värkar men med tanke på att jag var inne på den 9e ”extra-dagen” så trodde jag inte att det skulle sätta igång just denna dag. Efter någon timme så blev allt mycket värre och jag fick ringa hem Pierre från jobbet. Vi försökte att ligga i soffan så stor del av dagen som möjligt samtidigt som Pierre fick fixa det sista inför avfärden till förlossningen.

Med allt klart så gick dagen ändå ganska fort och mina värkar blev värre. Vid 18-tiden så var värkarna så smärtsamma och täta att jag började klocka dom med hjälp av en app. Dom höll sig alla med 5-6 minuters mellanrum. Jag visste att det kunde ta SÅ mycket längre tid och att det kommer att göra SÅ mycket ondare så det var bara att bita ihop.
Vi gick och la oss och lyckades inte sova mer än en timme innan det satte igång ordentligt. Nu gjorde det så ont att jag kved varje gång jag fick en värk och nu var det ca minuter mellan värkarna. Pierre låg och strök mig på ryggen för att göra det lite bättre.

02.00 gick jag upp på toa och vipps så kom slemproppen. Jag visste först inte om jag skulle säga något till Pierre då jag själv blev rädd och Pierre som försökt att få oss in till förlossningen tidigare. Jag sa lite försiktigt till honom att proppen gått och jag såg både lycka och rädsla i hans ögon. Han beslutade att vi var tvungna att ringa in till förlossningen för att se vad dom sa när ändå värkarna var så pass täta som dom var.

Taxin kom och en timme senare var vi uppe på förlossningen. Där hände inte så mycket mer än en undersökning och att vi fick välja om vi ville stanna eller åka hem. Då vi visste att det kunde ta ytterligare flera dagar innan någon bebis ville titta ut valde vi att åka hem.
Det skulle vi ju inte ha gjort. Så fort vi kom innanför vår egna dörr så satte värkarna igång på riktigt. Pierre visste inte vad han skulle göra så med hjälp av personal på förlossningen genom telefonen så tappade han upp ett bad som jag sedan sänkte ner min kropp i. Det var det bästa jag gjort. Vilket underbar smärtlindring! Då var klockan 04.00. Jag sa till Pierre att han skulle lägga sig och försöka sova en stund medans jag ändå hade kontroll på smärtan.
Jag låg i badet ända fram till klockan 09.00, 5 timmar och med många byten av vattnet i badet. Nu hjälpte det inte längre. Mamma ringde och när jag hörde hennes röst genom luren men visste att hon var 25 mil bort brast det. Nu grät jag av både smärta och saknad men när Pierre sa att vi var tvungna att åka in igen ville jag inte. Jag ville inte för att jag var rädd att bli hemskickad även fast värkarna kom allt tätare, nu med 2-3 minuters mellanrum. När nästa värk kom så ringde han och vi skulle in igen.

09.55 blev vi inskrivna och jag fick lustgas direkt då smärtan inte gick att kontrollera. Jag hade inte öppnat mig mer än 3 cm och jag var jättebeviken över detta då jag hade velat stanna hemma mycket längre. Vi fick en underbar barnmorska som beslutade tillsammans med mig att ryggbedövning skulle sättas så snart som möjligt då jag inte sovit på över ett dygn och hade så smärtsamma värkar som jag faktiskt hade.

11.23 sattes ryggbedövningen och under tiden sög jag lustgas som en galning! Jag var så rädd att det skulle göra ont. Helt plötsligt börjar det pipa och det var narkosläkarens sökare som sa till. Han behövde inte gå ifrån men jag som då var full av lustgas trodde att han mådde dåligt så jag frågade om allt var bra med ”han där bak”. Jag förstod inte varför alla började skratta men efter några andetag med frisk luft förstod jag hur roligt det måste ha låtit.
Så fort ryggbedövningen börjat värka så tog dom hål på mina hinnor och vattnet gick. Nu skulle förlossningen sätta igång på riktigt.

Under mina värkar händer något med bebisen som inte skulle hända. Hjärtljuden sjunker till en början men skjuter sedan i höjden och går upp alldeles för högt. Jag blir då tillsagt att jag ska byta ställning i sängen och försöker med att ligga på andra sidan då rygg var omöjligt att ligga på.
Det dröjde inte länge innan jag börjar kräkas. Det dropp som jag fick stängdes då av och på grund av bebisen var jag nu tvungen att stå upp. Efter några minuter orkade jag inte längre så jag fick sätta mig på kanten av sängen och luta mig mot en gå-stol. Lutandes mot den så somnade jag i princip sittandes innan jag kräktes igen. Jag orkade inte längre hålla mig upprätt och fick ännu ett dropp, glukos, för att orka.

18.00 var jag öppen 5 cm och jag var så arg över att inget hände.
Jag var nu otroligt trött och jag ville bara att allt skulle bli klart. Jag låg i min obekväma sjukhussäng och skakade så både sängen och jag höll på att gå sönder. Inte konstigt. Jag hade fått hög feber och ett tredje dropp sattes.
Livet i magen tyckte inte alls om vad som hände och nu kopplades en läkare in. Jag får panik och är jätterädd för vad som komma skall. Jag var säker på att det skulle bli dags för kejsarsnitt vilket jag absolut inte ville. Så långt behövde dom inte gå. Läkaren tog ett blodprov på bebisens huvud och allt såg enligt provet bra ut. Pierre som sett hur dom tog provet tyckte att jag också skulle veta vad dom ”stoppade upp i mig”. Jag tyckte det lät hemskt men han försäkrade mig om att dom inte skulle göra det igen.
Jo, två gånger till gjorde dom detta blodprovet med instrumenten. Jag blev jätterädd nästa gång dom kom in och sa att dom var tvungna att ta ännu ett prov på bebisen. Både jag och Pierre var livrädda att det skulle vara något fel med vårt mirakel men vi hade tur.
20.20 var jag öppen 10 cm och nu ville jag att dom skulle stänga igen mig. Jag var verkligen inte redo att krysta nu!

Efter mycket om och men var det dags att var det dags. Vare sig jag var redo eller inte. Under ca en timme försökte jag med att få ut den lilla bebisen. Det kändes inte som om det hände något alls så jag blev lite irriterad då barnmorskan sa att jag var jätteduktig.
Droppmaskinen slutade att fungera och pep under den långa timmen. Samtidigt som jag skulle krysta så satt en annan barnmorska och skulle sätta nål i min arm för att jag skulle få dropp. Allt ont på en och samma gång.
21.53, den 4 februari fick jag äntligen upp min lilla dotter på bröstet. Jag grät av lycka. 3430 gram, 51 cm lång och SÅ vacker var hon.

Jag bara njuter och njuter. Gråter och gråter, men av lycka. Tittar och tittar och jag får aldrig nog av att titta på min vackra dotter. Hon är världens snällaste, skriker aldrig så när hon väl skriker blir man överlycklig. Jag är så stolt! Och lycklig.

Jag ska snart försöka hitta lite tid för bloggen också men det tar emot att sitta vid en dator!

4 februari, 21.53 tittade vår dotter ut! 3430 gram & 51 cm, och två stolta föräldrar!
♥

Nej, ingen bebis än men värkar finns där så håll tummarna!

Idag när vi va och handlade inför fredagsmyset så hittade jag en ny favorit i kak-hyllan.
Ballerina - fylld cookie. YUM!
Det kommer bli superfarligt att gå och handla om jag ska fortsätta att vara gravid. Som tur är så ska jag ju inte gå och vara gravid så där jättelänge till. Så kanske slipper bli en liten tjockis. 
Jag längtar verkligen tills jag har återhämtat mig såpass mycket att jag kan börja träna igen.

Sitter och kikar på Biggest Loser och äter på ett äpple. Känns bäst så!

Ser inte så smakligt ut men GUD så gott det var! -och lättlagat!

Jag slängde då ihop;
ca 1 dl turkisk yoghurt
ca 3 dl grädde
2 msk philadelphiaost
1 fiskbuljongtärning
dill
1 halv hackad rödlök

Rör ner allt i en kastrull och värm på det tills buljongtärningen lösts upp. 
Lägg dina laxfileér i en ugnsform, stör över salt och tillsätt såsen.
Låt stå i ugnen i 20 minuter på 200 grader.
Servera med kokt potatis. KLART!

Vi har varit ute och gått en lillsväng för att få lite luft. På vägen hem gick vi förbi affären och då råkade en varsin semla slinka ner i korgen.