Jag förstår att ni funderar på hur det gick igår och han kom hem. Tillslut. Drygt halv tolv kom han hem och jag känner att jag verkligen inte orkar. Det blev en sen natt igen.
Hoppas det går fort i veckan med mina planer. Jag frågade M om hon kunde hjälpa mig och hon ställer upp så nu sitter jag och längtar till jag slår upp ögonen i vetskap om att det är måndag. Kommer att bli en jobbig tid framöver men det är bara att bita ihop. Tror knappast att det kan bli värre än vad det redan är men jag vet att det är det bästa.
Jag börjar få tillbaka den där svidande hemlängtan igen. Jag längtar efter ett varmt hem där man känner sig älskad och uppskattad för den man är. Att slippa höra på lögner och slippa bli sviken. Kärlek ska vara något fint, det ska inte behöva vara påtvingat. Man ska inte behöva be om att bli älskad. Redan nu så sitter jag och tänker på den lille i magen, på hur den har det och hur den mår. Jag vill parvelns bästa och det är därför jag gjort det val jag nu tänker gå efter. Trött på att bli behandlad som en disktrasa och att hemmet jag kämpar med att få hemtrevligt är heller inget hotell. Jag är trött att få höra att uppskattning visas för det jag gör och får det bevisat genom att det ligger snus på golvet. 
Jag är trött på allt som ska tvingas fram.