Synd att säga det men; JAG VISSTE DET! P kom aldrig hem efter sin 'promenad' igår och är inte hemma än. Vet några som pratat med honom så vet i alla fall att han är i livet men jag blir så besviken.
Natten var hemsk. Jag somnade liksom aldrig in utan låg på helspänn hela tiden. Så fort det körde förbi en bil eller någon gick utanför så slog jag upp ögonen i hopp om att det var han men det var det ju aldrig. Han har varit borta i över ett dygn och han stänger verkligen av allt. Han har inga batterier i telefonen men när han hade det så hörde han aldrig av sig till mig, det är en besvikelse. Hon som går och bär på hans barn finns det ingen respekt för. 
Nu har jag fått nog av att sitta här hemma och vänta och bara få en större klump i magen så nu går jag ut och tar saken i egna händer.