Nu har vi det svart på vitt, bokstavligen. Vi ska ha barn, jag och min man. Kom nyss hem från ultraljudet, det första och gissa om jag var nervös. När vi satt i väntrummet tänkte jag på massa olika saker och det som fastnade först var 'tänk om det inte finns någon bebis därinne'. Sen när vi var inne och jag fick se med egna ögon att det fanns något därinne kom den andra tanken att det kanske var fler än ett liv, men det var det inte heller. Där fanns ett litet liv och när jag låg där på britsen med magen i vädret så fällde jag några tårar. Dom tårarna kom av ren glädje. Till en början så sov den lille i magen, hårt, så när barnmorskan skulle ta massa olika prover fick jag till sist ställa mig upp och hoppa tills den vaknade. Tyckte lite synd om den men det var roligt att se hur pigg den var. Låg där inne och sparkade och hade isg. Vi fick se både tummen upp och när han kliade sig i huvudet, stenhäftigt!

Jag älskar mitt barn redan! ♥