Åh, vad jag är uttråkad. Jag blev påmind om att P ska ju för tusan vara borta hela dagen. Han är och hjälper till på gymmet nu sen ska han och kolla på ett jobb direkt efter så han kanske kommer hem vid 17-18 ikväll. Irriterande. Jag vägrar gå ut och gå också eftersom jag inte har möjlighet till musik i öronen. Känner mig som världens trotsbarn och jag kan nog upplevas som det också. Det känns som om jag struntar fullkomligt i det, men känner bara inte för att vara ensam. Ibland är det enbart nackdelar med att bo så långt i från familjen.
Jag får väl försöka att sysselsätta mig själv med att laga lite mat till att börja med. Vilket kommer resultera i att jag sitter och tröstäter, HAHA!