Åh, jag är så arg. Och besviken. Rent ut sagt ledsen. Fast samtidigt lycklig. 
Idag som ni alla vet så var det dags för vårt andra ultraljud och detta har vi ju sett fram emot i flera veckor just för att man får reda på könet. Jag är liksom i v. 21 så vi var helt säkra på vad som skulle komma. Men när jag ligger där på britsen och P frågar barnmorskan om vi får reda på könet idag säger hon nej. Vaddå NEJ!? Jag får nästan hjärtat upp i halsgopen och frågan varför? Hon svarar då att dom har ifrånsagt sig att uttala sig om könet 'så här tidigt' i graviditeten för att det är så osäkert. Pfft, tusan heller, sa jag. På alla andra stället i Sverige får man reda på könet redan i v. 18. Och jag kommer så väl ihåg när jag bokade tiden så tog jag den senare tiden just för att bebis skulle växa till sig ordentligt och att allt skulle flyga förbi UTAN krångel. Barnmorskan säger sedan med världens leende på läpparna: 'Men vill ni veta könet på ert barn kan ni ju alltid köpa till ett ultraljud i v. 25+ för 600:-' Fuck henne. Jag kokade redan då. Jag låg och kokade ända tills min bebis kom upp på skärmen. Alltid lika underbart och att allt var bra gjorde det ju så mycket roligare. Det är ju det som är det viktigaste, ALLTID! Klart jag är lite ledsen över att inte få veta, jag vill ju kunna kalla min bebis för något och inte säga 'den' hela tiden. Köpa kläder är något jag också längtar efter men det kommer. 
Bebis; mamma och pappa älskar dig! ♥