Idag fick jag ligga kvar i sängen om jag ville men av den anledningen att jag ska åka och vara borta i tre nätter så gick jag upp tillsammans med min man idag för att spendera så mycket tid som möjlig med honom. Det tar emot att tänka att jag verkligen ska vara borta från honom så pass länge. Vi har aldrig under vårt förhållande spenderat så här lång tid på varsitt håll, dock så vet jag att det är nyttigt. Nu har han gått iväg till jobbet och jag saknar honom redan. 
Resultatet av att jag gick upp nu kommer ju vara, förhoppningsvis, att jag slipper stressa men man vet aldrig. Jag kommer ju hinna göra både det ena och det andra fram tills att tåget går. Jag kommer inte att kunna somna om nu så jag kan lika gärna börja.