Att vilja.

Någonstans känner jag att jag bara står och trampar vatten, det händer ingenting i mitt liv. Nu sitter ni och tänker; "Är hon knäpp? Hon är höggravid och ska föda vilken dag som helst?" -Jag känner inte så, tänker inte på förlossningen överhuvudtaget. Det enda jag tänker på just nu är att jag ska jobba så mycket som jag bara kan och får innan bebisen kommer ut, jag vet ju att lillfisen kommer att komma ut snart vare sig jag tänker på det eller inte. 
Jag vill göra så mycket och när jag väl kommer på något jag vill göra så vill jag att det händer N.U. Jag vill ha ett radhus eller ett litet hus jag kan gå och fixa i. Jag vill kunna förnya mitt hem med nya inredningsdetaljer. Jag vill tapetsera om. Jag vill göra så mycket. Ha ut bebis nu så jag kan snosa och mysa. Förändra mitt liv.

Den känslan är inte alls konstig, så här före förlossningen, det kallas att "boa" man vill göra iordning, bygga boet, där ungen ska vara, se på djuren, fåglar, hundar, katter, ja alla däggdjur och fåglar gör så :)

Helt normalt :)

Och du, rätt va det är, så har du ritt lilla hus, din bebis, dina inredningsdetaljer :)

Kram!

Känner typ precis lika dan förutom med jobb då jag inte har nått:/ Men hade kunnat tänka mig ett lättare jobb..



Men snart, när som, har vi våra små älsklingar:)

Lycka till med allt!