Imorse var det jag och Pierre som vaknade först. 07.14 tittade jag på klockan första gången och Alva sov som det barn hon är. Hon somnade väldigt sent igår kväll förstås, men hon ligger ändå och myser med oss i sängen för det om hon är vaken. Alvas sovrutiner blev rubbade från start igår så idag hoppas vi att det ska bli ändring.
Vi har en 14månaderstjej (på dagen!) som sover mellan oss på nätterna, något som vi ska försöka att ändra på nu innan lillebror kommer. Annars behöver vi införskaffa i ytterligare en dubbelsäng, ihii. Hon började sova med mig på nätterna när hon var runt 7 månader gammal. Innan dess hade vi världens mest lättlagda tjej. Det var rutiner från klockan 18 på kvällen då vi började med kvällsmat som oftast bestod av gröt och efter det så badade hon alltid. Sedan när klockan blev runt 19 fick hon en flaska välling i min famn och sedan var det bara att lägga ner henne i sin säng och där somnade hon. Så när hon var runt 7 månader i samband med en förkylning så drömde hon något och vaknade i ren panik och skrek förtvivlat. Jag försökte ta upp henne lite försiktigt och vagga henne samtidigt som jag sjöng lugnt för att sen lägga ner henne men det gick inte. Så fort hon närmade sig spjälsängen skrek hon i panik. Jag tyckte såklart synd om henne så det var bara att ta med henne och lägga henne bredvid mig och sedan dess har hon fått sova där. Vi har försökt några gånger att lägga henne i sin säng och ibland går det bra, ibland inte. Nu ska det bli ändring. Hon är för stor för att sova mellan mamma och pappa, även fast jag tycker det är mysigt. Håll tummarna!